Huda var emot tanken att kvinnor skulle begränsas i sin rörelsefrihet, så hon började organisera samtalsträffar för kvinnor, vilket fick många kvinnor att gå utanför hemmet och vistas på allmänna platser.

Hon övertalade även dessa kvinnor att hjälpa henne att starta en skola för fattiga kvinnor, och 1910 öppnade hon en skola för flickor, där undervisningsfokus låg på akademiska ämnen, i stället för sådant som rörde hushållet.

Efter Första världskriget deltog många kvinnor i protester mot det brittiska styret. 1919 var Huda med och organiserade den största kvinnliga anti-brittiska demonstrationen. Trots order om att skingra sig stog kvinnorna stilla i gassande solsken i tre timmar.

1923 dog Hudas make, och samma år närvarade hon vid en kvinnokonferens i Europa. När hon kom tillbaka till Egypten och klev av tåget i Kairo tog hon av sig sin slöja. Alla var chockade. Efter en stund utbröt applåder och hejarop, och andra kvinnor tog också av sig sina sjalar. Detta var starten på någonting nytt, och tio år senare var det få kvinnor i Egypten som fortfarande valde att bära slöja.

Huda grundade Egyptens feministiska förbund samma år, och verkade som ordförande fram till sin död. Hon var även medlem (och 1935 vicepresident) i the International Alliance of Women for Suffrage and Equal Citizenship, och 1945 var hon grundande ordförande för the Arab Feminist Union.