Cartimandua regerade mellan år 43-69 e.Kr. Hennes taktik för att skydda sitt folk var att sluta ett fredavtal med romarna. Enligt Tacitus styrde hon ”med födslorätt”, d.v.s. hon hade ärvt tronen – inte gift sig till den. Hon och hennes man, Venutius, beskrivs som lojala till Rom.

År 51 gjorde kungen över folkstammen catuvellaunierna uppror mot romarna. När upproret misslyckades sökte han skydd hos Cartimandua, som överlämnade honom till romarna. Genom detta säkrade hon fortsatt skydd, och hon blev rikt belönad, men på sina håll började hon ses som en förrädare. Hennes make, Venutius, tog tillfället i akt och började hetsa stammarna mot henne för att själv kunna ta över tronen, men med hjälp av romerska trupper lyckades Cartimandua slå ner upproret mot henne, och de båda makarna fortsatte att regera tillsammans.

Cartimandua kom att avsky sin make och år 69 begärde hon skilsmässa. Hon gifte sig i stället med Venutius rustbärare Vellocatus. Enligt Tacitus tillät hon sin nye make att dela tronen med henne.

Eftersom Cartimandua kände sin före detta make ganska väl, så tog hon dennes bror och andra släktningar till fånga. Detta stoppade dock inte Venutius som åter gjorde uppror. Inre politiska oroligheter i det romerksa kejsardömet gjorde att Cartimandua inte fick samma skydd som hon tidigare fått, och hon blev tvungen att fly. Venutius utropade sig till kung, och styrde en kort period, innan briganterna – som den sista av de brittiska stammarna - slöts upp i det romerska riket. Cartimandua, Venutius och Vellocatus försvinner från historien. Eller?

Även om Tacitus skrifter är det enda ställe som namnet Cartimandua finns nedtecknat i så gjorde hon nog stort intryck på omgivningen. Det spekuleras om Cartimandua kan ha givit upphov till legenden om Guinevere – drottningen till kung Arthur av Camelot – som lämnade sin make för dennes riddare Modred (som längre fram i tiden blev utbytt mot Lancelot i sagan om riddarna kring det runda bordet). Likheterna i berättelserna är slående. Det sägs även att Cartimandua, under sin flykt, sökte skydd i en fortifierad kulle. Romarnas namn på denna kulle var Camulodunum. Inte helt olikt Camelot.

Oavsett om Cartimanduas historia ligger till grund för legender eller ej, så är den värd att komma in i finrummet. Cartimandua var den regent som med hjälp av list, förhandlingar och avtal, lyckades hålla sitt folk skyddat mot romarna. Priset hon fick betala var att gå till historien som en förrädare.