Kampen för kvinnlig rösträtt i England blev som på många håll våldsam. Kvinnor arresterades, och när de hungerstrejkade som tvångsmatades de med tuber som kördes ner i halsen. De blev attackerade när de gick i sina demonstrationståg, vilket så klart gjorde att de höjde sina röster än mer.

Den 18 november 1910 – ”Black Friday” – blev våldsam. En grupp på ca trehundra suffragetter mötte på en mur av poliser utanför parlamentet.

Kvinnorna attackerades av såväl polis som av arga, manliga åskådare. Många ådrog sig svåra skador, och två kvinnor avled. Hundra av kvinnorna arresterades.

De självförsvarskurser som Edith haft med suffragetterna hade främst varit inriktade på att ge kvinnorna de medel som behövdes för att kunna freda sig mot påstridiga åskådare. Inte mot polis, vilket helt tydligt blev allt med nödvändigt. Edith började därför lära kvinnorna jujutsu, vilket tidningar såklart gjorde satir på, och lite fyndigt kallade ”suffrajitsu”.

1911 koreograferade Edith sin första slagsmålsscen för film, i ”What Every Woman Ought to Know”.

1913 instiftades den så kallade ”Cat and Mouse Act”, vilket gjorde det möjligt att släppa ut hungerstrejkande suffragetter från fängelse och sedan återarrestera dem igen för samma brott, när de väl återfått hälsan. Ledaren för suffragetterna, Emmeline Pankurst, ansågs vara alldeles för viktig för att återarresteras, så hon blev tvungen att hädanefter skyddas. WSPU (Women’s Social and Political Union) startade därför ”the Bodyguard”, en grupp på ca trettio kvinnor, som specialtränades av Edith Garrud i hemliga lokaler. Livvaktsstyrkan kom även att kallas för Amasonerna. Amasonerna beväpnade sig sjäva med klubbor som de dolde under kapporna. De hade även skydd över bröstkorgen för att förhindra att få brutna revben av slagen från polisbatonger. Edith lärde inte bara ut jujutsu. Hon arrangerade även fällor och avledningsmanövrar.

Ett exempel på en av fällorna är den som användes i det berömda ”Slaget vid Glasgow” 1914. Ledaren Pankhurst skulle alltså hålla tal i Glasgow och livvakterna reste med nattåget från London, beväpnade till tänderna. En stor grupp åhörare kom till platsen för att höra Pankhursts tal, men polis hade omringat stället för att kunna arrestera henne. Pankhurst lyckades lura sig förbi dem genom att köpa en biljett och låtsas att hon var en av åhörarna. Livvakterna radade upp sig på stolar på podiet, och Pankhurst klev fram och började tala. Nästan direkt försökte polisen att storma scenen. Vad de inte visste var att livvakterna hade gömt taggtråd i de blomstergirlanger som hängde från scenen.

Vid ett annat tillfälle samma år, höll Pankhurst tal från en balkong i Camden i London. När hon fördes därifrån var hon dold bakom en slöja. Polisen angrep och livvakterna gjorde sitt bästa med sina påkar och jujutsukast, men till slut lyckades polisen få tag i Pankhurst. Fast det var inte Pankhurst, utan endast ett lockbete.

Så utbröt Första Världskriget, och allt blev annorlunda. Emmeline Pankhurst beslutade att den militanta delen av suffragetterörelsen skulle upphöra, för att stödja den brittiska regeringen under krisen.

Edith och William Garrud fortsatte att lära ut självförsvar och kampsport fram till 1925. Brittisk polis var nyfikkna på vad det var som Edith hade lärt ut till suffragetterna. Eftersom det inte längre var aktuellt för polisen att ge sig på rösträttskämpande kvinnor, så fick undervisade Edith dem.

1925 sålde paret sin skola och drog sig tillbaka. Det har noterats att de gav sig in på fastighetsmarknaden, och Edith gjorde flera donationer till välgörenhet under 50- och 60talet.

Edith dog år 1971, då 99 år gammal.