År 654 födde Wu ytterligare ett barn – en dotter. Vad man vet är att barnet dog, men inte hur. Historien säger att barnet ströps ihjäl, men det är osäkert. Den dåtida teorin var att kejsarinnan hade ihjäl barnet. Senare motståndare till Wu påstår att det var Wu själv som hade ihjäl sin dotter för att kunna intrigera sig till mer makt. Historiker menar att det är mest troligt att barnet kvävdes av dålig luft, då ventilation saknades och barnkammaren värmdes upp av kol. Oavsett hur det egentligen gick till så hade kejsarinnan synts till i korridorerna kring barnkammaren, och Wu anklagade henne för mordet. Kejsaren avsatte sin kejsarinna och gjorde Wu till ny kejsarinna.

Som ny kejsarinna hade Wu nu en möjlighet att delta i landets styre. Hon började ta mer och mer kontroll över hovet, hon lät avrätta den tidigare kejsarinnan och den tidigare högsta konkubinen, och hon flyttade om spelare för att stärka sin makt. Hon skrev boken "Tolv förslag" till kejsaren där hon bland annat föreslog utvecklat jordbruk, lägre skatt, mindre krig och att välutbildat folk skulle anställas i hovet. Boken stärkte hennes position ytterligare. Från år 657 stod Wu Zetian för en stor del av kontrollen över Tangdynastin, och när kejsaren insjuknade 660 så var det kejsarinnan Wu som blev den som satt på all makt.

Kejsare Gaozong avled år 683 och Wus äldste son blev ny kejsare. Wu ville dock inte riskera att bli av med sitt inflytande, så hon ersatte honom år 684 med sin yngste, mer lättstyrda son. Mellansonen som började intrigera om makten skickades i exil. Den stackars lillkejsaren fick inte göra speciellt mycket. Ha fick inte flytta in i de kejserliga avdelningarna, och han fick inte heller delta i möten som hade med styret att göra. I praktiken var det alltså kejsarinnan Wu som nu styrde riket, men hon nöjde sig inte där. Konfucianismen, som var den statsideologi som rådde i Kina, är uppbyggd på hierarkier och traditioner, där kvinnan står under mannen, vilket så klart inte passade Wus agenda. Sakta men säkert började hon därför nu att arbeta för att höja kvinnans position i samhället, bland annat genom att låta skriva böcker om framstånde kvinnor. Wu uppmuntrade även buddismen vilket ledde till att taoismen och konfucianismen fick kliva åt sidan. Hon spenderade mycket pengar på att bygga ut de buddistiska klostren och hon uppförde stora skulpturer i Longmengrottorna utanför Luoyang. Det sägs att den 100 fot höga Buddhastatyn som är uthuggen ur en av klipporna där har Wus ansikte. Om det var hennes eget förslag, eller om det var som tack för hennes stöd är osäkert.

År 690 tog Wu steget fullt ut och utropade sig till kejsare. Tronskiftet var blodigt och många som konkurrerade om tronen eller satte sig mot henne blev mördade. Hon gav sig själv namnet Zhao, och skapade ett helt nytt eget kinesiskt tecken för sitt namn. I hennes nya dynasti – Zhoudynastin – var det kvinnlig tronföljd som gällde. Konfucianerna var inte glada. Hela deras världsbild skakades nu i grunderna.

De nya tjänstemännen i hovet tillsattes efter kompetens och inte som tidigare baserat på familjeband, och för att ytterligare stärka kvinnans position fylldes flera av posterna av kompetenta kvinnor. Hon inrättade en egen hemlig polis, och hon skaffade sig en hel hög med älskare som även agerade som hennes spioner.

Vid 80 års ålder och en period av sjukdom, lämnade Wu tillbaka tronen till sin son. Hon avled kort därefter. Enligt seden ska en kejsares meriter och stordåd ristas in i dennes gravsten. Det finns inga inskriptioner i Wus sten. Att inte Wu Zetians meriter skulle skrivas in i hennes sten var ett önskemål i hennes testamente. Det låg inte på andra att döma henne. Tiden skulle få utvisa värdet av hennes styre.

Konfusianska historiker har starkt påverkat synen på kejsar Wu. Länge sågs hon som hänsynslös och grym. Det påstods att hon mördade sin egen dotter och att hon förgiftade kejsaren i sin hunger efter mer makt. Först under 1900-talet började synen på Wu förändras, och man har börjat inse att mycket av det som påståtts om henne kanske faktiskt bara var illvilliga rykten. Eller en produkt av kvinnohat.

Faktum är att Wu begränsade slaveriet och uppmuntrade jordbruket, vilket skapade en mycket stark ekonomi för landet, och en ökande befolkning. Även militären reformerades och flera rivaliserande stater besegrades, så riket både stärktes och expanderade långt in i Asien förbi Kinesiska muren. Hon räknas som en av de allra tidigaste feministerna, och hennes politiska agerande har av sentida historiker bedömts som både pragmatiskt och klokt. Wu Zetian satt ensam på kejsartronen i femton år, men egentligen kom hon att styra riket i sammanlagt femtio år, varav de första 28 tillsammans med sin man. Få kinesiska kejsare regerade så länge.