Efter händelsen skickade Olga sändebud till dreveljanerna och lät meddela att deras adelsmän skulle komma och hämta henne, om hon skulle lämna Kiev.

Adelsmännen skickades, och presenterade sig själva för Olga. Hon förklarade för dem att de var för smutsiga för att bli presenterade för en furstinna, och beordrade dem att bada. När adelsmännen äntrat badhuset låstes dörrarna, och huset brändes till grunden.

Härefter lät Olga skicka bud till dreveljanerna att hon skulle komma dit, men att hon måste sörja Igor innan hon kunde ta en ny make, och att de därför skulle förbereda för detta. Väl där så grät hon över hans grav, och sedan hölls det bankett. När dreveljanerna var kraftigt berusade anföll Olgas män. Femtusen dreveljanerna sägs ha dött.

De överlevande flydde in i staden medan Olgas armé omringade murarna. Invånarna försvarade staden hela sommaren, och till slut skickade Olga dem ett meddelande: ”Varför förlänga striden? Alla era andra städer är redan i mina händer. Era vänner brukar sina jordar, medan ni är fast beslutna att dö av hunger. Ni behöver inte frukta min hämnd. Den stillades vid min makes grav.”

Dreveljanerna erbjöd henne då gåvor, men hon sa att hon skulle vara nöjd om varje hus skickade henne tre sparvar och en duva var. Ivriga att möta hennes krav sändes fåglar ut. När det blev mörkt lät Olga tjära fåglarna, tände eld på dem, och släppte dem lösa, varpå de återvände till staden, och satte den i brand. De som överlevde togs som slavar.

Olgas hämnd kan verka grym, men samhället hon levde i var hårt, och i och med hämnden så försäkrade hon sig om att ingen skulle utmana henne under hennes resterande regeringstid.

955 kom Olga till Konstantinopel, där hon upptäckte kristendomen. Hon tillbringade mycket tid där, och kejsaren blev så charmad att han beslöt sig för att gifta sig med henne. Först var Olga tvungen att döpa sig, men detta gjorde hon villigt, då hon anammat den kristna tron, och kejsarens själv skulle bli hennes gudfar. När hon döpts svarade hon på kejsarens frieri: ”Är du inte min fader nu? I så fall är det förbjudet enligt den kristna tron.” Kejsaren svar var: ”Du har överlistat mig.” Han överöste Olga med guld och hon återvände hem, lät bygga kyrkor och sprida Kristus budskap.

Trots sina framgångar med att kristna folket så lyckades hon aldrig få sin son att överge sin tro. Hon lyckades dock nå fram till sin sonson, St Vladimir – kristnaren, som lät döpa Ryssland till kristendomen och till den Ortodoxa kyrkan.

Sina sista levnadsår tillbringade Olga med att sörja om fattiga, änkor, och föräldralösa barn.

1547 kanoniserades Olga som det första ryska helgonet, och hon blev Heliga Olga – jämställd med apostlarna.