Hon skaffade sig även en ny älskare, en fäktningsmästare vid namn Sérannes. Denne hade dock lagens ögon på sig då han var misstänkt för att ha dödat en man i duell, så det nykära paret drog till Marseilles. För att försörja sig så sjöng de på barer, och hade uppvisningar i fäktning. Julie hade vid det här laget börjat klä sig som en man. Förutom att det var praktiskt så drog det till sig publik, för hon gjorde ingenting för att försöka dölja att hon var kvinna.

Det sägs att hon blev häcklad för sina kläder, och att folk påstod att hon inte kunde vara en kvinna när hon fäktades så bra. Som svar på tal knäppte hon helt enkelt upp sin skjorta och visade dem. I Marseille sökte Julie även in till musikakademien och blev antagen och hon gjorde så småningom professionell debut under namnet Mademoiselle d’Aubigny.

Efter hand började Julie att bli uttråkad av Sérannes. Han och män rent generellt tråkade ut henne, lät hon meddela honom. I stället flanerade hon gatorna, iförd sina herrkläder, letandes efter damsällskap. Så mötte hon en förtjusande kvinna som föll för hennes charm. Kvinnans föräldrar var dock inte lika entusiastiska över förhållandet, utan skickade sin dotter i kloster. Självklart följde Julie efter, och skrev in sig själv som novis på klostret hon också. Kort efter att de båda älskande bosatt sig på klostret så avled en av nunnorna. Julie plockade upp den avlidna nunnan och lade henne i sin älskades säng, startade sedan en rejäl brasa, tog sin älskade i handen och rymde från klostret. I förvirringen som uppstod lyckades de hålla sig gömda i tre månader. Då var Julie redan trött på sin flickvän, och dumpade henne hos hennes föräldrar igen. Julie blev anhållen i sin frånvaro och anklagad för kidnappning, likstöld och brand. Hon dömdes till döden. Då vände hon sig till sin första pojkvän, greven. Han lyckades övertala kungen att benåda henne, och Julie, nu fri från skuld, styrde riktningen till Paris.

Längs vägen tog hon fler sånglektioner, och försörjde sig genom att sjunga på tavernor. På ett värdshus där hon stannade till, hamnade hon i en dispyt med en man. När han grabbade tag i henne, knuffade hon undan honom och drog sin värja. Trots att mannen själv var en utomordentlig fäktare fann han sig till slut med Julies värja genom axeln. Julie hjälpte därefter den sargade mannen till ett av värdshusets rum. Hon blev då informerad av honom att han var en viss greve d’Albert. Hon förklarade att hon minsann var en gentlekvinna av rang själv, och presenterade sig. Här började deras livslånga kärlekshistoria. Båda hade under årens lopp andra älskare, men vad de hade tillsammans förblev speciellt.

Julie anländer till Paris runt år 1690, och hon är då bara tjugo år. I Paris fick hon anställning vid operan, där hon snabbt blev populär hos publiken. Tro inte att skandalerna kring Julie slutade där. Vid sidan av sin operakarriär fortsatte Julie att fäktas, och gjorde karriär som en mycket skicklig och framgångsrik professionell duellist. På operan hamnade hon ofta i såväl kärleksstunder som slagsmål med de andra i gruppen. En sångare, Duménil, förolämpade först Julies vänner, och sedan henne. Självklart lät inte Julie detta bero. Senare samma kväll, iförd herrkläder, sökte hon upp Duménil på gatan och utmanade honom på duell. Duménil kände inte igen henne och misstog henne för en man. Han ville inte gå med på någon duell, så Julie slog sonika ner honom och stal hans klocka och snusdosa. Dagen efter berättade Duménil att han blivit attackerad av tre män, och även om han bjöd upp till motstånd så lyckades de slå ner honom och stjäla hans klocka och snusdosa. Då stegade Julie fram och utbrast: Duménil, din lögnare och fegis! Det var jag - ensam - som slog ner dig. Du var så rädd för att slåss så jag gav dig en lätt omgång. Som bevis får du tillbaka din löjliga klocka och snusdosa.”

Så kom kvällen då kungens bror höll en stor bal, och Julie dök upp i herrkläder, men utan att försöka dölja att hon var kvinna. Hon uppmärksammades av en dam och de båda dansade hela kvällen. Detta väckte så klart uppmärksamhet, och folk runt omkring började tissla och tassla. Julie föreslog därför att de skulle dra sig undan lite mer privat, och kysste sedan sin dam passionerat mitt på dansgolvet. Detta blev för mycket för tre unga herrar som omringade dem och började anklaga Julie för hennes skandalösa beteende. Hon svarade dem med ett ”At your service, gentlemen”, vilket var vad man sade när man accepterade en duell. De fyra kombatanterna gick ut i trädgården för att göra upp. Julie besegrade alla tre, och återvände som segrare till balsalen. Där blev hon konfronterad av kungen själv, som påminde henne om att dueller var förbjudet i Paris. Julie kunde så klart inte neka, och dagen därpå satt hon och väntade på att hennes öde skulle avgöras. Hon fick då meddelande om att kungen tydligen var road av händelsen, men skulle fundera vidare på saken, då förbudet mot dueller egentligen bara gällde män.

Julie tog tillfället i akt och drog till Bryssel. Där hade hon en affär med en tysk prins. När kärleken tog slut återvände hon till Paris. Det sägs att hon där återförenades med sin make. (Ni hade väl inte glömt att hon var gift?) Hon återupptog sin operakarriär och blev så framgångsrik att hon fick en opera skriven speciellt för henne. Hon lämnade operan 1705 och dog två år senare, bara 37 år gammal.

.